ellensunneskar

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Det har hänt en hel del den senaste tiden. I fredags kom två av tjejerna hit till huset. Det var skönt att få sällskap måste jag säga. Jag har tidigare nämnt hur skitigt det är i huset, de blev lika chockade som jag över smutsen och ägnade större delen av helgen åt städning. Tydligen ha de som hyrt huset i andrahand under sommaren inte städat alls... En av tjejerna hyrde en maskin som tvättade/ dammsög heltäckningsmattorna, som visade sig vara fulla med skit! Känns bra att tjejerna verkar ha samma inställning till städning som jag!

Tydligen är är det så att tjejen som jag hyr av hade talat om för dem väldigt sent att jag skulle flytta in. Hon har flyttat i hop med sin pojkvän och de andra hade fått reda på hennes ändrade planer rätt sent. Så de verkar lite sura på henne för att inte uppdaterat dem. Hur som helst funkar allt bra mellan mig och de andra tjejerna, vi är fem stycken totalt. De läser till ingenjörer allihopa och går ett speciellt program där man tillbringar en av totalt tre terminer varje år ute på praktik. Det verkar ju väldigt bra men samtidigt var de lite trötta på att flytta runt till olika delar av landet.

I lördags var vi på football match. Jag har aldrig varit på det förut, så det var en kul upplevelse. Dock verkar det vara en ganska drygt sport, det kastas ut en boll, någon tar den och springer en liten bit innan den blir tacklad och allt börjar om igen. De andra påstod att Waterloos footlalls lag är ganska dåliga, annars hade det varit mer publikvänligt. Det skulle tydligen finnas cheerleaders också men vi gick innan de kom in i bilden, synd.



Senare under dagen kom den tredje tjejen. Jag har valt att inte skriva ut namn i bloggen för jag tycker det är för utelämnande. De kan ju inte förstå det jag skriver här och då är det inte så schysst att skriva namn eller initialer tycker jag. Medan hon och hennes föräldrar packade upp åkte jag till Conestuga Mall, ett shoppingcenter, och handlade lite. Något mycket bra här är att det är gratis att åka buss om man visar upp sitt watcard! På Conestoga köpte jag ett kontantkort till min telefon, så nu kan jag ringa folk här! Det känns väldigt bra. Som tur var fungerade min svenska telefon, så jag slapp köpa ny. Det är rätt okej pris att ringa via mobil här.

I shoppingcentret hittade jag ett café som hette Timothy's. De hade påstod sig ha kaffe från hela världen och det var massa olika flaggor vid skylten. Bra tänkte jag, här kan jag få riktigt kaffe! Jag frågade till och med tjejen i kassan om de hade "strong European coffee", de hade dom nog sa hon. Det hade dom inte säger jag!



Dock hade dom mycket goda äppelmuffins/cup cakes.

På kvällen tittade jag och två av tjejerna på American Dreams, känd som "drömmarnas tid" i Sverige. Jag åt brownie/kladdkaka och de åt kex med jordnötssmör och choklad ovanpå. Vi verkar ha samma smak vad det gäller tvserier, det glädjer mig! Sen gick vi in till stan för att gå på en fest. Det var inte så många där så vi gick till en ny fest, samma sak där så vi gick hem till en av deras vänner. De blev ganska mycket promenerande men det var roligt.

I går, söndags tog jag det lugnt på förmiddagen och sorterade de verse papper och kvitton. På kvällen åkte jag med en av tjejerna och hennes kompisar på dragon boat racing. Man paddlar i en båt helt enkelt och ska komma först i mål. Jag har prövat på rodd förut, både i min roddbåt och på akademiska rodden i Malmö kanal. Det här var lite mer fysiskt krävande i och med att åran/paddeln inte var fastsatt i båten. Ganska ansträngande men kul! På fredag ska vi träna igen och på lördag blir det race!

Förutom att jag gillar rodd och att träffa nya människor så är jag speciellt road av kontraktet jag fick skriva på för att få delta. Det kommer från de som anordnar tävlingen och förser en med båt, paddlar och flytväst. Kort och gott går kontraktet ut på att man inte håller dem, deras medarbetar, volontärer, Waterloos parkförvaltning, miljöförvaltning, vattenförvaltning, kommunen eller någon av företagets övriga anställda i Kanada eller deras syskon, kusiner, vänner eller någon de eventuellt lär känna i framtiden ansvarig i form av stämmning vid eventuellt dödsfall eller skada. Jag skall också vara medveten om de eventuella faror det kan innebära att paddla samt vara simkunnig.

I dag har jag varit på labbet där jag ska göra mitt projekt. Jag var lite nervös när jag gick dit. Tänk om projektet inte alls var vad jag trodde eller hade kunskaper till. Jag gick i genom allt jag kan om polymerer i huvudet under promenaden, utifall det skulle bli någon sorts förhörs eller utfrågningssituation. Det blev det inte.

Väl där hjäpte en tjej som var matersstudent från Ecuador mig runt på campus så att jag skulle få en nyckel till labbet. Vi gick först till ett kontor för att få en blankett sen till ett ställe för att visa den och betala en deposition på 25 dollar och sedan till ett tredje kontor för att få nyckeln och en ny lapp. Efter detta gick vi tillbaka till det första stället för att lämna lappen och skriva på en annan lapp.

Väl tillbaka på labbet träffade jag professorn som är min handledare. Han var väldigt glad och vänlig och förklarade vad jag ska göra. Det här ska jag göra:

Jag skall titta på en polymer som i korthet ser ut så här: Pyridine-PEO-Pyridine. Mitten segmentet PEO är väldigt mycket längre och mer hydrofilt (trivs i vatten) medan ändarna, Pyridine inte trivs i vatten, hydrofoba. När de läggs i lösning trasslar den långa PEO svansen i hop sig till en rosett.

Det finns en annan polymer som heter SDS som man blandar den förra med. SDS bildar miceller, hydrofila svansarna utåt och hydrofoba huvudena inåt, som en boll. När man blandar Pyridine-PEO-Pyridine och SDS kan Pyridine "huvudena" gå in i mitten av SDS micellen, alternativt kan ett Pyridine "huvud" vara i en SDS micell och det andra i en annan. Det blir som ett nätverk av hopklopplade micellbollar, det hela blir visköst (Wikipedia) och kan bilda en gel. Denna kan blandas ner i schampoo eller färg eller mat, för att göra det fastare antar jag.



Vid ökade SDS koncentration blir det hela mer visköst, alltså fastare som när man tar i mer mjöl i en väldigt lös deg. Efter ett tag är viskositeten maximal för att sedan sjunka igen. Då har hela nätverket försvunnigt och det är bara miceller kvar. Jag skall ta reda på hur många pyridine "huvuden" det är i varje SDS micell när viskositeten är maximal. Hur detta ska gå till försklarar jag senare.

Hur som helst verkar alla väldigt trevligt på labbet och jag känner mig bekant med min uppgift från Lund! Vi åt lunch tillsammans i dag, tydligen har de tillgång till en micro och ett kylskåp. När någon fyller år brukar de äta "all you can eat" sushibuffé! Det enda konstiga är att den fysiska arbetsmiljön inte verkar optimal.

Vi kårpresidialer (ordförande, viceordförande) har fått lyssna på Lunds univeristets ansvariga för arbetsmiljö. De menade att man skall ha bra sittplatser och lunchrum, så verkar inte inställningen vara i Waterloo... Doktoranderna sitter i ett litet öppet rum mellan labbet och maskinrummet, det känns inte som en god arbetsmiljö. På kemicentrum i Lund delar de flesta rum med någon annan men de kan stänga om sig och äta lunch i ett separat lunchrum. Vi åt lunch i maskinrummet, inga stora farliga maskiner dock, men jag är van vid totalt matförbud i labbet. De borde väl finnas ett lunchrum tycker man.

Jag har fått ett skrivbord att sitta vid i maskinrummet, det är tyvärr inte så bra att sitta och läsa i pga allt oljud. De har gett mig några artiklar att läsa de närmaste dagarna, så jag ska gå till biblioteket i stället tror jag.

Kort och gott är allt bra här i Kanada, förutom kaffet som är ett dåligt skämt.

Förresten måste jag visa den här annonsen som jag hittade i studenttidningen. Jag blev väldigt chockad!